David Wilcock:
'Jumproom to Mars' transcript
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
_____________________________
Jumproom to Mars : En konversation med David Wilcock
Los Angeles, 7 December 2007
Bill och Kerry träffade David på en restaurang i Los Angeles och man diskuterade vad som händer på Jorden men även vad som händer på den röda planeten Mars. Vi upplever osäkerhet och spänningar på Jorden som inte liknar något i vår förflutna historia. Vi upplever tumult och förvirring i regeringen och ekonomiskt kaos.
De flesta människor vill tro på att regeringen är som en tolerant och välvillig föräldrafigur som man kan lita på obetingat. Och det kommer mer och mer information om inte bara institutionell korruption utan också en stor mängd information som relaterar till att besökare från andra planeter faktiskt kommer hit just nu.
David: Bill och Kerry gör ett fenomenalt arbete i mitt tycke med att föra ut den här informationen till världen.
Kerry: Tack David. Egentligen, vad vi vill göra nu är att jämföra noteringar från två av våra vittnen - Daniel och Henry Deacon. Vi har funnit att där faktiskt finns vissa likheter i deras utsagor om vad som verkligen händer där ute. Vi är fascinerade av att få veta mer, därför att vi just har hört från Henry, genom att Bill har träffat honom flera gånger den här veckan,
Bill: Jag har tillbringat lite tid med honom och vill berätta om varifrån han kommer … vad han hade att säga tidigare och kanske lite mer specifikt när det gäller vad framtiden kanske innebär.
Och sedan har David några vittnesbörd från Daniel, som vi förstår att vi inte har hört förut, och detta kanske blir några mycket intressanta avslöjanden om vad Daniel mötte i det förflutna angående Montauk och några andra saker.
David: Vi talar om de djupaste, mest förseglade aspekterna på UFO-fenomen du möjligen kan föreställa dig. Dessa vittnesmål är absolut grädden på moset. Vi talar om material som du inte har sett i The Disclosure Projekt, material som inte har kommit fram tidigare.
Vi talar om det mest esoteriska, det mest svåra att förstå och ta in, och förstå att någonting till och med möjligen kan vara sant. Och när det kommer till kritan har jag fått e-mall från folk, därför att jag beskrivit en del av vad Daniel vittnat om, som helt enkelt inte kan komma förbi barriären som omger deras egen tro eller uppfattning!
Det viktigaste är att du kan delta i fortsättningen av den här diskussionen. Nu, när jag är så exalterad idag, beror det faktiskt på att Bill kom hit med all den här nya informationen, som jag ännu inte känner till, så du kommer att få min absolut första reaktion när jag hör detta för första gången. Och det är ganska så ovanligt att ha möjligheten att fånga det på film. Men det är det som gör det här till en så bra video,
Så jag tror att jag vill börja med att ge dig en liten bit av bakgrundshistorien till detta för det var faktiskt min skrivelse om Henry Deacons historia som ledde till samarbetet med Projekt Camelot. Bara för att repetera helt kort originalhistorien med Daniel:
Jag har ett långt förflutet inom fältet UFO. Jag har forskat inom detta område i många år och har även haft kontakter med min egen källa, så att säga. Och under den tiden var det möjligt för mig att göra bekantskap med någon som berättade för mig att han hade arbetat på Montauk-projektet. Nu måste du förstå att detta antagligen är det mest kontroversiella … jag menar, kan du tänka dig något mer kontroversiellt än Montauk?
Bill: Min erfarenhet av Montauk, min personliga erfarenhet av Montauk, var exakt densamma som du beskrev i din första intervju med oss.
David: Det är totalt befängt …
B: Jag trodde att det var nonsens. Jag skulle inte ens läsa böckerna. Nu tog jag upp boken för att läsa den som underhållning. Och just som du stötte på Daniel och han började med att säga ”Hör upp nu, detta är verkligt och jag var där”, så hade jag exakt samma upplevelse med Henry – för i vår första intervju med Henry kom Montauk upp i samtalet. Och han sa ”Jaa, absolut, det var verkligt. Där var en 40-års tidskrök, Al Bielek säger en del knepiga saker ibland, men i grunden är det hela sant”. Och vid den tidpunkten började jag bli mycket, mycket uppmärksam på vad han sa.
D: En del människor kanske inte vet grunden till Montauk. Varför kan inte du, bara så att alla kan vara med i konversationen …
B: Efter dig …
D: Ok, grunden är: Sätena på insidan av ett UFO är mor än bara säten. De är en samverkan med ditt medvetande. Tänk nu på, att om bara ett UFO är verkligt, då är vi inte ensamma i Kosmos. Om bara en disc verkligen är ett ”tefat” som inte är byggt av oss utan byggt av någon annan, då måste du ha en varpteknik
– därför att vi har sett sådana skivor som har försvunnit i skyn.
Så här är hela idén: du är i den här stolen, du fokuserar ditt sinne på en särskild plats du önskar komma till, det öppnar upp ett maskhål i fronten på ”tefatet”, du flyger genom maskhålet och du avslutar med att befinna dig där du ville. Så vittnesmålet som jag hörde från den man som kallar sig själv Daniel – det är inte hans verkliga namn – har aldrig blivit upprepat. Så en del människor har mejlat mig och sagt: Åja, jag har hört allting du sagt förut”. Men vi har bara bevakat den del av Daniels vittnesmål i vår sista intervju som redan var detsamma som fanns i Montauk-böckerna. Jag har hört annat stoff som inte fanns i Montauk-böckerna. Det är förvånansvärt specifik information. Alldeles för specifik för att vara bara en chansning. Så vad du börjar inse är att vi talar om en likriktad konstruktion här. Så Montauk är i grunden en omvänd ingenjörskonst av ett skepp, av ett säte från ett UFO, så att människor tränas i att använda stolen med sitt medvetande, öppnar upp ett maskhål och sänder folk genom det. En del människor kanske klarar det, andra kanske inte. Och sedan eventuellt försöker att i grund och boten stabilisera det så att det blir en användbar teknologi. Det är utgångspunkten för Montauk!
Det låter väldigt långt borta, men du måste förstå, precis som med Philadelphia experimentet, om det är sant så var det antagligen bara första gången något sådant gjordes. Och det gjordes mer perfekt under åren som gått sedan dess.
Daniel kallade dessa Stargate-liknande utrymmen för Hopprum – man hoppar från en plats till en annan, oavsett avstånd. Man kan likna det vid en hiss. Det är ett rum som liknar en hiss du går in gen en dörr och stänger den bakom dig. När du sedan öppnar dörren … är du där! Han sade att det tar ingen tid alls.
Du känner dig lite underlig. Daniels sa att … du är i Europa, du är i England eller under jorden någonstans. Han sa att det finns några få av dessa inrättningar på olika platser, Hopprum. Du går in i hopprummet och det nästa du vet är att du befinner dig på Mars!
Du kan gå dit för att äta lunch och komma tillbaka blixtsnabbt efteråt. Det tar ingen tid. Personalen kommer dit på det sättet. Den tunga utrustningen måste tas med de stora avancerade rymdskeppen de har fått.
Ok, jag kan höra folk skratta. Den är nog verkligen en god idé att titta på mina videor. Jag förstår … baser på Mars, stargates, hopprum – jisses. Men jag vill att du skall veta att det finns en mängd vittnen därute och deras vittnesmål är så explosiva och så bortom allt vad du tror är sant, och vi kan ha den här diskussionen därför att vi har talat med antagligen 30 av dessa personer. De är verkliga. Och du kan se att dom är verkliga för dom flippar ut ibland när dom talar till dig …
Bill: Ja, det här är verkligen en otrolig historia. När jag går tillbaka till de många e-mails som kommit in på min dator och läser dem så inser jag att folk inte har en aning om vad som händer därute. Och det är vad som verkligen ger dem makt som arbetar med detta – att människor verkligen inte vet ett dugg om det. Så de behöver inte vara oroliga att bli avslöjade. Och där finns inte bara en koloni på Mars, där finns mängder!
David: Det visste jag inte?
Bill: Den bas vi just har talat om är bara den största av dom. En av de saker som Henry Deacon talade om var motvilligheten att tala om det så kallade ”hemliga” rymdprogrammet, det alternativa rymdprogrammet. Han är orolig för att om vi gör det otänkbara och startar undersökningar genom kongressen och verkliga utredningar om vart alla triljoner av dollar har gått, och dessutom vad dessa vetenskapsmän gör på alla dessa baser som inte existerar osv, då kanske hela saken frysas .. och det får inte ske, sa han! Han sade att detta är mycket, mycket viktigt. Och framtiden för den mänskliga rasen kanske är beroende av detta. Det får inte STOPPAS! Detta är varför det är så viktigt att det är hemligt!
Bill: Nu ger jag min filosofiska ståndpunkt här: det är att faktiskt så har den mänskliga rasen rätt att veta sitt förflutna, sitt öde, sin identitet, vilka vänner och vilka fiender de har, vad som kanske väntar oss i framtiden, vad händer nu. Vi har rätt att få veta detta …
David: Okey, men vad säger du om Total Recall? Jag menar, där har vi en film som berättar en del om detta. Arnold Schwarzenegger sitter i stolen. Den stolen är likadan som en Montauk-stol, baserad på Mars, eller hur? I filmen finns ett utomjordiskt system som fanns på Mars och Schwarzenegger själv lägger sin hand på den saken som lyser upp en sorts gigantisk teknologi som skickar iväg dessa heta stavar in i istäcket – på den södra eller norra polen – och som smälter isen tillbaka upp i atmosfären, som faktiskt i sin tur gör luften på Mars möjlig att andas så att Mars kan bli en planet för kolonisation.
Vad man ser i slutet på den filmen är att där är ett berg där atmosfären blåser bort toppen, och det är exakt som formen på en pyramid. Och det talar man aldrig om … det är bara något som händer.
Låt mig först berätta något om vem Daniel är som en god grund för vår fortsatta konversation.
Han säger att han var en i hög grad teknisk person, hade en lång erfarenhet inom teknologi, när han blev involverad i det här projektet genom att han rekryterades av The Air Force. Han säger också att han arbetade som en vakt men att han även hade andra ansvarsområden. Att detta projekt var i grund och botten finansierat av tyska nazister som sedan andra världskriget hade bosatt sig i den södra toppen av Brasilien. De finansierade sig genom guld som fanns i ett tåg. Allt detta fanns med i Montauk-böckerna.
Han arbetade där och han gav mängder av specifik information om det. Så knutpunkten här är att när han såg filmen Total Recall så kom han ihåg att de diskuterade att Mars hade blivit civiliserad och att där fanns folk där som liknade oss i det förflutna, att planeten var överfylld av artefakter…. över hela planeten finns artefakter! Där finns pyramider, där är ”The Face” (ansiktet som vi alla sett på bilder tagna på Mars), och det finns massor av saker man kan upptäcka där.
Vad var det Henry Deacon sa angående ETs på Mars-basen? Att de är alla som vi människor – alla är humanoida. Och Daniel som varit där talade om att där fanns en befolkning som uppgick till 670 000 personer.
Bill: Och jag sa ”Vad”, det är ju otroligt. Är alla dessa mänskliga? Och han svarade på sitt karaktäristiska sätt: Det beror på vad du menar med mänskliga.
Och den bild som Henry alltid har målat upp för oss är att det finns en sådan komplexitet av förhållanden, på varje sätt man kan föreställa sig, på alla olika slags dram mellan alla olika besökare, och dessa olika sorters agenda. Jag har sett välvilliga personer, och jag har sett hätska personer och sedan finna det personer som bara är observatörer. Och inom varje system, och där är många, många, många system – hundratusentals av dem – och alla är mänskliga. Detta är mönstret.
David: All right, men jag kan höra publiken … du vet, bara de uppenbara frågorna. Det låter ju som sci-fi, men försök att ta in det som något att bli fascinerad av. Baser på Mars – varifrån kom dom från? Hur kom dom dit? Varför behöver vi ett hopprum för att komma dit?
Bill: De har funnits där sedan tusentals år tillbaka eller längre. Dom finns i underjorden. De finns på botten av en urgammal havsbotten. Och det fängslade mig därför att innebörden var att de var etablerade när där fanns hav. Mars har upplevt ett antal katastrofer, både naturliga och sådana som orsakats av människor. Solsystemet själv har gått genom ett stort antal kataklysmiska cykler under sina resor … resor genom stormiga vatten i Vintergatan. Det finns en rapport som kallas Gore Report där det talas om att Mars en gång var befolkad med liv som vårt, att de funnit gigantiska mängder kvarlevor av kroppar i stora högar, precis som i Pompeji. De var alla brända kroppar. (Indigopojken Boriska talade om att det hade brunnit på Mars på grund av atombomber). Det talas också om att de gjort DNA-tester och då upptäckt att några av Mars DNA de fann där korrelerade (motsvarade) med människor som tillhör Skull and Bones samanslutning!!! Detta är inget skämt sa man i det radioprogram som sände den här nyheten och så snart det hade sagts försvann allt ljud, texten som fanns på hans websida försvann, men även idag har jag en länk som tar er till Rusch’s websida där man kan ladda ner honom när han säger detta på MP3.
Kerry: Henry Deacon berättade för oss att han verkligen relaterar till Boriska i Ryssland som vi just har intervjuat och som har talat om att han har minnen från tidigare liv på Mars. Han säger att där var en kataklysm på Mars som förstörde planeten. Sätt också detta i relation till vad Dan Burisch säger på sin hemsida
https://projectcamelot.org:80/dan_burisch.html där han talar om ansiktet på mars och hans undersökningar angående det. I grund och botten säger han att den civilisation som fanns där är oss i framtiden och att vi faktiskt tittar på oss själva i framtiden när vi tittar på ansiktet på Mars.
Bill: Jag frågade Henry om detta och han sa att han inte vet något om det därför att när han var där så var han där i nuvarande tid. När jag frågade vad han gjorde där svarade han: jag spelade en massa pingpong. Det var vad han sa. Jag frågade honom mer om detta och i grunden gjorde hans exakt samma sorts jobb som han gjorde på gamla goda planeten Jorden. Han var där som teknisk specialist för just det jobbet. Han kunde inte utforska någonting, han var inte på ytan. Han önskade dock att han var på ytan. Han kunde se ut lite då och då för där fanns några små fönster i lokalen där han var. Det finns en plats på Mars som kallas Valles Marineris som är en stor, stor canyon.
Vid en viss tidpunkt i Henrys karriär rekryterades han till NOAA – the National Oceanic and Atmospheric Administration – eller man kan säga till ett projekt inom NOAA. Den man som rekryterade honom var någon som också hade varit på Mars. Och det är något med dessa – mina ord, inte hans – Marsveteraner som är så traumatiskt med deras erfarenheter att Henry inte kunde uttala sig om det. Han sa att dessa två högt kvalificerade, förnuftiga, mycket briljanta vetenskaps-män som arbetade för dessa hemliga organisationer, de skulle stänga dörren och gråta tillsammans på grund av vad de upplevt tillsammans. Och jag frågade honom: Vad upplevde du”?. Han svarade: ”Det låter som något roligt, att gå in i ett hopprum och sticka iväg till Mars för lunch. Du plockar lite med utrustningen och det är allt du gör på planeten Jorden också.” Men i själva verket var det inte så att han inte ville säga mer, hand kunde inte säga mer!
Det verkar på mig som om det är något som han antingen inte kan minnas eller också inte vill minnas. Kanske helt enkelt inte tillåts minnas. Det är min gissning. Jag vet inte om det finns någon därute som har varit en del av detta … men för guds skull ta kontakt med antingen David eller oss.
David: Varför skulle vi behöva baser på Mars? Vad är det för vits med det? Jag frågade Henry och han svarade att dom är för evakuering om jorden skulle råka ut för något.
Bill: Ja det är en av sakerna. Detta är orsaken till att Henry var så obeveklig för han ville att någonting skulle hända som skulle skada fortsättningen av det hemliga rymdprogrammet. Därför att, sa han, vi är på ett skepp och skeppet kanske sjunker. Då vill man inte äventyra tillgången på livbåtar.
David: Det är som Alternativ 3 igen. Idén om att vissa personer helt enkelt sticker härifrån. Låt mig berätta mer om det. Dessa personer har blivit utvalda! Där är en kader (politiker och militärer), en grupp av mycket begåvade, mycket kvalificerade, mycket skickliga unga representanter av den mänskliga rasen som redan har valts ut och tränats till att vara de som kommer att överleva. Om planeten Jorden går åt hel---e så är det utanför vår kontroll, det är som domens dag och endast utvalda personer blir räddade. De är öronmärka. Allt det här är som en science fiction historia.
Tillbaka till vad Henry sa när jag frågade honom om katastroferna som hade hemsökt Mars så att det liknar ett stenlandskap. Där är något vi kan lära oss, som planet, som att: Titta vad som hände på den planeten, vi måste ta vara på den här! Han sa att jorden är skyddad. Jag frågade vad han menade och han svarade att i forntiden fanns ett skydd som lades runt jorden för att skydda dess enastående mångfald. Dess enastående biosfär. Detta otroliga liv på den här planeten. Jag frågade hur det skyddet ser ut och han sa att det är det som kallas för Van Allen-bältet. Det är strålskyddstäcket som ligger runt jorden. Det hindrar kosmiska strålar från att ge oss hudcancer, av en ännu värre sort än den vi känner till nu. Om inte det var där så kunde vi leva här.
Bill: Blev det ditlagt av våra förfäder eller av våra skapare? frågade jag Henry och hans svarade: båda. Sedan sa jag: nu kommer jag ihåg att jag ville fråga dig om något som jag är verkligen nyfiken på. Lyckades verkligen Apollo nå månen? Många personer tvivlar på det. När jag sa det tänkte jag – de kunde inte ha kommit igenom Van Allenbälte!!! Det är ju som att gå in i en atomreaktor och ut på den andra sidan. Man kan inte göra det med den teknologin. Hur gick det till? Dom kunde inte ha gjort det, dom kan inte ha gått till månen. Det är en massa nonsens! Sedan sa jag till Henry: detta är en galen fråga, men gick vi verkligen till månen? Det blev tyst en lång stund. Slutligen sa han: Ja, men det är inte så enkelt som det låter. Men vi fick hjälp att komma dit.
David: Varje Apollo-skepp hade UFO runtomkring sig. Allihop, det har blivit dokumenterat. Och det faktum att nästan alla Apollo-astronauter var frimurare.
Bill: Henry sa att det var ett ultralätt nano-strålskydd som inte tillverkats av människor inbyggt i Apollo-kapseln som skyddade mot radioaktivitet. En del människor har sagt att man inte kunde komma ut dit utan skydd av en halv meter bly, och då kunde man inte förflytta sig. Men det var den tekniska hjälpen man fick och de hade annat slag av assistans också.
David: En av de saker Daniel nämnde för mig var att det finns en liten box från Monsanto, stor som en brödskiva, och man kan sätta ett helt hus på det och det ändrar sig inte. Det är fri energi och det fanns redan på 60-talet. Det kom till användning vid Apollos uppskjutningar vid några av landningarna osv. Det smögs in i hemlighet som något annat och användes som en kraftkälla när det behövdes.
__________________________
|
|
|
 |
